Robbysdarkesthours

Det känns som en evighet sen jag sist såg en ljusstrimma i det jag kallar liv. Allt känns så grått och enkelriktat..
Tror att jag håller på och bli kär för den delen också, kan det komma mer olägligt? Det kan omöjligt bli oss två men mitt hjärta talar ändå. Det är något med hennes leende, hennes röst, hennes underbara ögon som liksom begrundar mig. Kan det bli mer hopplöst än så här?

Således: Annars en fin dag på jobbet. Är trött och numera slutkörd men det kanske hör till den vardagen när man arbetar, som för så många verkar farligt. ;)

Fick två simultana ångestattacker idag. Kan det vara denna tjej som i mitt sinne förföljer mig? Nog om henne, vart var jag? Ja just det, ångest! Skrämde mina arbetskollegor idag. Jag sa att det inte var någon fara så länge som ingen kom i närheten av mig, och det löd dom som tur var. ;=

I övrigt finns inte så mycket att rapportera förutom att jag snart ska ut och vandra med min käre kamrat. En kvällspromenad gör vem som helst glad. Tillomed du!

Såg mig själv i spegeln idag, det är inte mig jag ser där i. Det är någon annan, någon som inte hör hemma där. Jag skäms för den. Det är dags och ge igen och komma tillbaka på språng. (bokstavligt)

Vill även passa på och tacka caroline för dom fina kommentarerna som faktiskt blev dom första för denna blogg. Det är en ära.. :)

21:45: Det är nu kväll. och tankarna har helt enkelt spridits. Onda tankar som inte tjänar mig något väl. Jag går i mörka tankar, tankar som skulle göra en vanlig kille skärrad och skrämd, men som bara gör mig mer tillfreds. frågan är numera vad ska jag göra. Borde jag följa det kall som kommer från mitt inre eller borde jag strunta i det och vänta på en bättre stund, då sorg inte finns med i bilden..

21:47: Det hela är hopplöst......


Godkväll kära läsare
// Robby