De blodstänkta del 1
De blodstänkta del 1
Natten ligger stilla över skogen och en lätt dimma sorlar mellan träden. Det är alldeles tyst med undantag för en uggla som hoar någonstans nere i dalen. Mörkret slukar hela landskapet, Men trots detta så sneglar månens ljusstrimmor ner mellan grenarna.
Tystnaden bryts av mjuka fotsteg. En man och en liten flicka kommer gående genom undervegetationen. Smygandes och stannar med jämna mellanrum för att lyssna. Mannen söker av omgivningen med sin blick och lyssnar som om dom vore jagade. Hans jaktgevär följer i samma riktning som hans blick. Flickan håller sig tätt bakom mannen och håller i en mindre revolver.
Mannen vänder sig mot flickan och viskar, - Leara här stannar vi en stund, du behöver sova. - Jack, vi kan inte stanna här viskar flickan tillbaka. - Du behöver vila, jag vill inte behöva bära dig när solen går upp. Dessutom tar jag första vakten, sov nu. Motvilligt lägger sig Leara ner med ryggsäcken som kudde mot en gran och försöker sova. Jack ställer sig in under en närliggande enbuske och tittar ut i mörkret och lyssnar.
Solen går upp och ljuset breder ut sig i dalen. Leara står och låter blicken gå i en nästan konstant cirkel, till slut så sätter hon sig och börjar leta efter något i sin ryggsäck. Efter en stunds letande får hon upp en konservburk med persikor som hon öppnar och börjar äta.
Plötsligt sträcks en hand fram bakom henne och läggs på hennes axel. I ren panik slänger hon sig om med revolvern och trycker av. Jack som står bakom henne lyckas på ren reflex att slå bort pistolen från sitt ansikte. Skottet ljudar över hela dalen. -Vad håller du med!? skriker Jack. -Förlåt, du skrämde mig, grät Leara.
Jack avbryts av ett fruktansvärt vrål nerifrån dalen. -Dom vet att vi är här! Fort iväg viskade Jack. De båda plockar snabbt ihop sina saker och börjar gå fort därifrån. Ytterliggare ett vrål nästan som en ylning ljudar över hela dalen. -Dom kommer närmare, sätt fart nu Leara. Jack laddade sitt vapen och går bakom henne med blicken rakt bakåt.
Vrålen börjar komma riktigt nära nu, Jack och Leara börjar springa och letar febrilt efter ett ställe att gömma sig på. Leara snubblar över en rot. -Leara! Är du okej? Leara kom snabbt på fötter igen. Jack tog tag i henne och gör tyst tecknet.. -Lyssna.. De båda stod helt tysta och bara lyssnade. Nu hördes ljudet av ett dussin varelser på snabba fötter, och det kommer bara närmare. Leara, ställ dig bakom mig och om någon händer mig så springer du så fort du bara kan! -Jag lämnar dig inte Jack svarar Leara tårögd.
Ljudet är nu nära och Jack börjar systematiskt söka av varje vinkel där dom står. Dom rör sig som en, steg för steg mot staden dom skymtat innan. -Leara, vi kommer klara detta, jag vill att du fokuserar nu. Håll dig här och nu gumman säger Jack. -Oroa dig inte för mig gamling svarar Leara skakigt. -Gamling? ler Jack.
De båda flinar lite och helt plötsligt flyger något fram mot dom ur buskarna. Jack reagerar snabbt och avlossar ett skott rakt i pannan på varelsen, som slår i backen med en duns. -Spring Leara, mot staden! skriker Jack.
De båda springer nerför en stor backe och sick sackar mellan träden. Leara får kämpa för att inte snubbla på undervegetationen. Bakom dom kommer en mörk skugga snabbt mot dom. Jack vänder sig om och avlossar ytterligare ett skott som även det träffar mitt i prick. Leara ser staden och hoppas innerligt att den inte har fallit ännu.
De båda springer för allt vad de är värda, korsar vägen och stöter på en barrikad. HALT! skriker en röst från barrikaden. -Skjut inte, dom är precis bakom oss, skriker Jack tillbaka. Leara vänder sig om och ser en av varelserna flyga ut ur buskarna rakt mot Jack. Hon lyfter revolvern och avlossar ett skott. Hon träffar den i axeln och varelsen ramlar omkull, men kommer upp lika snabbt igen och siktar nu på henne. -Jack! skriker hon i förtvivlan.
Varelsen tar ett skutt mot henne och precis i rätt stund kommer Jack och tacklar den åt sidan. -Spring Leara, in bakom barrikaden, skriker han medans han bråttas med odjuret. Leara springer mot barrikaden och möts av två män klädda i uniform, den ena plockar upp henne och springer mot barrikaden. Den andra springer mot Jack som fortfarande bråttas med varelsen som skriker och vrålar.
Soldaten tacklar odjuret till marken och sätter en kniv rakt i dess huvud. -Kom igen nu killen spring mot barrikaden skriker soldaten mot Jack som precis kommit på fötter. De båda springer allt va dom kan mot barrikaden som nu var fylld av beväpnade människor. Precis när Jack och soldaten kommit över barrikaden så öppnar dom eld och hela skogen lyser upp av kulor och granater. Jack möts av Leara som ger honom en kram. - Är du okej lillan, frågar han. - Ja, tack vare dig, svarar hon. - Jag hatar verkligen måndagar gör inte du, säger Jack med ett leende. - Så dum du är, svarar Leara med ett skratt.
Slut på del 1 i denna fabel. Kommer skriva flera delar allt eftersom. Lämna gärna kommentarer med kritik och/eller vad ni tyckte :) Och gärna om ni tycker att jag ska fortsätta fabeln :)
