Robbysdarkesthours

Min puls slår hårdare och hårdare.. Jag har aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv. 3 minuter tills dörrarna slås upp. Allt jag har lärt mig under det sista året försvinner ur mina tankar och slås ihop med min ryggrad, mina muskler spänns, min andning blir lugnare, som om jag precis ska somna. Även fast jag är klarvaken. Är det såhär fokus känns.. eller vetskap om säker död? 1.5 minut till släpp.. Rädslan kryper tillbaka över mig. Helt plötsligt kopplar min hjärna om.. Och jag ser bara dig.. Min älskade.. Hur jag mötte dig den där dagen jag var ute och sprang ute i parken.. Fick solen i ansiktet och snubblade rakt över dig där du låg och solade på din filt. 1 minut till släpp.. Nej fokus.. fokus.. Jag vill minnas henne innan jag tar klivet.. Vi tog en promenad den kvällen.. Du höll min hand.. Du kramade den hårt.. Och med en tår gav du mig en kram som kändes som en evighet.. Du viskade i mitt öra.. Kom tillbaka.. Hur långt du än hamnar hemifrån.. Så måste du komma tillbaka.. Jag tog din hand i min.. strök dig över håret med den andra.. Log mot dig, och gav dig mitt löfte.. Så länge det finns luft i mina lungor är dom dina.. Så länge mitt hjärta slår är det ditt. Och så länge jag ser stjärnorna kommer jag alltid gå mot dig.. 30 sekunder till släpp. Fokus!  Löftet jag gav dig.. Min älskade.. Är det jag kämpar så hårt för att hålla.. 20 sekunder!! Okej.. ladda, osäkra, ställ dig upp. Blicken på ryggen på killen framför dig.. Jag kommer hem älskling.. Jag kommer hem.. 10 sekunder förbered för anfall! ekar det nu i högtalarna.. Greppa vapnet... Där går dörren upp och killen framför mig faller genast... Spring! ut ur fordonet.. ner bakom närmsta sten.. Kulor överallt.. Jag kommer hem älskling.. Jag måste komma hem... Fortsätt springa.. från sten till sten.. till diket över ån.. Explosioner och folk som skriker där dom ligger... Är jag ensam? en klapp på axeln och jag vänder mig om.. Min kamrat ler mot mig och pekar på en ås längre fram. Jag nickar instämmande.. Med dig i mina tankar gör jag språnget.. Fram över fältet.. Jag hör hur kulorna viner runt om mig.. Och mina kamrater faller en efter en till marken.. Till slut är det helt tyst och jag springer  i vad som känns en evighet. Jag gav dig ringen... Jag frågade dig.. och du sa ja... Vi stod i regnet den dagen.. Då vi förklarades att vi var varandras tills döden skiljer oss åt.. Och jag fick dig för evigt.. Kollar upp ur diket där jag ligger.. Dom är nära.. Och för få av mina kamrater är med mig över fältet.. Men jag vet vad jag måste göra.. Slänger en granat över krönet.. Hör smällen.. och skriken som följer den.. Med en gemensam rörelse hoppar vi alla ut ur diket och stormar fram mot åsen.. Jag känner en skarp smärta i armen.. Jag hinner inte ens titta på den.. Jag vill bara fram till nästa dike.. Jag slänger mig och ser hur mina kamrater kämpar för att komma ner.. Och allt för få klarar sig. Du gav mig en blick en gång.. Jag tror den betydde att du tycker jag tar för många risker.. Jag ler där jag sitter, kall och blodig.. Tänk om du ändå såg mig nu.. Min älskade.. Jag vet att jag måste över åsen.. Det är nyckeln.. För att få komma hem... Jag ställer mig upp och börjar återigen springa. Explosionerna avlöser varann och jag ser ingenting bakåt.. Är jag ensam? Plötsligt känner jag en smärta.. Men sen inget. Det är mörkt.. Är jag ensam? En bil stannar utanför ett stort vitt hus med svarta kanter.. En man kliver ur och börjar gå mot dörren.. Han knackar på dörren och en kvinna öppnar och ser mannen i ögonen.. Han räcker fram ett kuvert till henne.. Och kvinnan faller med tårar ner på golvet och säger tyst.. Du lovade..